Jag vet, jag vet, jag vet… viktnedgången ska få ta tid. Men med jämna mellanrum kan jag inte låta bli att känna mig lite otålig. Den 17/2 närmar sig och det känns som om det är långt till dom 78 kg jag vill väga då. Jag äter bra och jag rör på mig så jag vet att förändringen kommer. Även på vågen så märks det att jag sakta går ner i vikt. Så jag får stoppa undan otåligheten igen och fortsätta kämpa mot mitt mål. Talar om för mig själv att jag redan vet att detta är en långsiktig plan för livet. Ingen mirakelkur strax innan sommaren för att komma i en bikini. Det viktiga för mig är inte att vara smal utan att må bra, alla dagar, året om. Därför förstår jag inte min otålighet när det gäller vikten. Den är bara en mät punkt som jag valt. Jag kunde lika gärna ha valt måttbandet eller ett par jeans som jag vill komma i. men nu valde jag vikten och nu måste jag komma ihåg att ta det lugnt, andas djupt och se förändringen på sikt.
Promenad, ca 1 timme efter dagislämningen. Så skönt att stega iväg utan att ha några tider att passa. Vila när jag kom hem och sedan ett bad med ansiktsmask, hårinpackning m.m. Huvudvärken håller i sig men nu har jag börjat äta betablockerare och hoppas att dom skrämmer iväg värken.
Dagens plus: Promenad, ca. 1 timme.
Dagens minus: Inga minus idag.
Dagens guldkant: Få vara hemma själv i tystnaden idag också . Ett varmt bad, hårinpackning, ansiktsmask m.m.
Dagens steg: 11833
Dagens tacksamma: Att jag får chansen att hämta igen mig lite.
Dagens summa: Bra dag. Inget slarv. Tyvärr håller jag på att bli förkyld.
Godis, snacks m.m. fri månad 11/1-11/2.
2 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen det med att man vill att det ska minska snabbt på vågen. Har med försökt att mantra för mig själv att det måste få ta tid.
Visst är det härligt när man får pyssla om sig själv. Då mår man bra:-). Hoppas bara betablockarna hjälper dig också.
Du är jätteduktig:-)
Tack! Vad skönt att vi är fler som är lite otåliga :-).
Skicka en kommentar